Känner mig klar
Och är i princip aldrig nöjd, med någonting.. Trodde först i början att "när han kan kryp, då kommer han bli nöjd!" men nee.. Sen "när han kan gå, då blir han nöjd!" men icke.. Det enda är att han numera kan springa efter mig och skrika
och dra i kläderna..
Alltså jag har sagt från början att något är fel. Finns inget barn som ska vara såhär onöjt, JÄMT! Som om något gör ont eller så. Han är liksom ledsen typ största delen av dagen. Så visar det sig att något inte stämmer så har jag sagt det från början...
Den här mammaledigheten blev inte riktigt som jag tänkt mig.. Känns tråkigt men.. Ska absolut inte ha fler barn, så det här var sista gången. Den 1 november börjar jag jobba och Sebbe går på föräldraledighet. Om det bara löser sig med jobb situationen
så kommer det bli superskönt att komma hemifrån lite.
Nu har jag fått skriva av mig lite, och hoppas ingen tror att jag inte älskar mina barn, eller inte vill vara med dom för så är det INTE! Det är bara en tuff period nu, men jag älskar honom över allt annat!
Igår lekte vi på öppna förskolan en stund. Han älskar att vara där!
Nu är hösten här, då kommer förlylningarna och andningabesvären tillbaka..